När jag inte längre räcker till
Det finns symptom för dessa stunder. Situationer.
Först börjar du oftast känna en oro i magen. Du är orkeslös och dina ögon tunga.
Min mage får mig att böjas på mitten idag och jag vet inte längre om jag orkar.
Min situation är långsam. Smärtfull. Ensam. Den är destruktiv och svart, utan framtid och hopplös. Den är också det finaste som någonsin hänt mig.
När kärleken inte längre leder någonvart men du fortfarande andas honom i varje andetag, slutar du då andas?
Ibland har det hunnit gå så långt att jag inte längre vet hur man lever.
Allt jag gör, gör du med mig. Allt jag älskar är du inblandad i.
Min magkänsla säger att kärleken är min egen. Du är inte alls inblandad. Inte någonstans.
Jag kan beundra de människor som för sin egen skull ger upp kärleken för att överleva. Frivilligt och själviskt för att deras kärlek till sig själv betyder mer än en kyss i regnet.
Man har alltid ett val. Vilken kärlek du väljer artt ge och hur mycket du är villig att älska dig själv.
Jag tror jag glömde mig själv ensam stående i mörkret.
Tillsammans med mig själv lämnade jag allt sunt förnuft min självrespekt och mina drömmar.
Kärleken borde ju vara allt och jag var säker på att han en dag skulle ge tillbaka allt jag offrat. Allt och mycket mer. Min kärlek till honom var utan gränser och ett tungt beroende. Förblindad av mörker kunde jag inte urskilja det sista ljuset som rann ut genom mina fingrar och jag stod kvar ensam till det bittra slutet.
Allt räckte inte och jag stod åter ensam och tömde mina fickor, slet av mig kläderna och gav honom min kropp. Och sedan mitt hjärta.
Idag vet jag att kärlek som hade varit besvarad hade krävt två nakna människor i mörkret. Endast en smekning och ett utbyte av ett bultande hjärta.
Men vad visste jag då?
Ensam i mörkret är kyligt och det kommer bli en tuff tid framöver letandes efter bitarna av mig själv liggandes på det kalla stengolvet...
PALLLLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter:
Det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han
att många gånger under sin levnads vandring fanns
det bara ett par fotspår. Han märkte också att
detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.
Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du
aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå.
Du lämnade mig när jag behövde dig mest."
Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under
tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig
Orättvisa
Något sådant som man kasnke kallar det för ? .. Idag är ingen bra dag.
Jag är inte blind, jag bara blundar.. Ingen frihet, ingen längtan, ingen saknad, ingen ånger, inget alls.
Just nu känner jag ingenting.
Kan börja med att säga att jag tror jag skrivit ner redan 100 rader av olika saker som jag velat skriva. Men raderar de snabbt igen.
Jag har så mkt som vill ut, men ingenting som går att skriva.
Igår stötte mina vänner på några av mina andra vänner,Eller jag vet inte riktigt längre ifall de är mina vänner.
Men de sa att detta var en sex blogg. Tror att jag hört den förr. Tycker att det är synd att jag inte kan skriva var jag vill, plötsligt blir det fel. Allt ska bli fel.
Ingen kan vara perfekt ? Eller hur? Allt ska bra hittas och bli kastat, spottat på. Nedvarderat. Varför ? Beror det på avunsjuka? . Så man alltid brukar säga när någon försöker dra ner en.
Eller är det hat ? Hat mot personer. Men varför ? Hur orkar man ? ..
Jag tror att detta kan pågå i århundraden denna konversationen, men kommer aldrig att komma fram till någonting.
Jag är ledsen att ni bryr er så mycket, men väljer ni att läsa detta och sedan dra om orden kors och tvärs så att det plötsligt blir en sex blogg så får det tyvär bli era problem. Jag tänker inte rymma, jag tänker inte sluta. För det.
Det blir till mitt problem. Såklart, varför inte bara lägga ner att skriva ?
Men om ett rykte gick om att ert hus var fyllt av blodtörstiga vampyrer, hade ni sålt det då? Nej, ni hade inte rymt. Så det tänker jag inte heller göra.
Fan vad det finns rykten asså, om alla, om allt. Kommer alltid att finnas och alla kommer alltid känna ett vissst nöje att få känna sig bättre än någon annan.
Tryck ner mig, jag borde ha blivit van vid detta tillfället.
Ni borde fan skämas, helt seriöst. Vad har jag gjort för att ni ska döma mig så som ni gör ? Gå bakom min rygg och snacka en massa ni VERKLIGEN önska att ni visste sanningen om.
För det mesta vet ni ingenting.
Sedan tror ni 100 % på personen som berättar nästa lögn. Ni tror på det som ni vill höra. Varför ? För att det är kul.
Det är kul att ha drama, att se ner på personer och tro att ni har en anledning för det. Då blir det så roligt för att ni blir en del av det. En del av det hela.
Sorgligt om ni frågar mig. Men är det människans natur ? Är det en ren instinkt att pressa ner folk ?
För ska jag vara ärlig så är det nästa så vanligt att man hade kunnat tro det.
Fan vad det är orättvist. Sjukt jävla orättvist. Men livet är orättvist och genom att jag skrivit dessa raderna har jag inte förändrat era årikter eller er åsyn på mitt eller någon annans liv över huvudtaget. Jag tror att ni är de personer ni är.. Jag bara önskar att det var lite anorlunda.
Thats all...
// Emmi löwenberg
Saknad
Att kunna ta dig för givet.
kunna krypa ner under täcket och känna din kropp tätt intill min för att få mig att glöma alla problem,
att springa hem till dig då jag inte ville vara hemma.
Att älska dig utan ursäkt.
Att sakna dig med anledning.
Idag vill jag inget annat än att lådsas.
Springa hem till dig som om inget någonsin tagit slut och inga dörrar blev låsta, Förstå dig igen. Som ingen annan, veta att du försöker förstå dig på mig.
Hålla om mig, kyssa mig. Viska att du älskar mig och att du vet om att jag inte menat någonting som jag sagt.
Se på mig på det sättet, som om det inte fanns någon annan.
Vakna vid din sida och utan en tanke kunna röra vid din hud, veta att du inte skulle bli arg. Bara vända dig om och ge mig kärleken som jag bad efter.
Idag är en sån dag. En dag av saknad.
Det som håller mig vaken om nätterna
Mina texter kanske inte ofta är särskilt tydliga. Kanske 'r det någon som kan känna igen sig i denna?
När man står oförmögen att röra sig. Utan hopp eller energi att längre ge av sig själv. Bortglömd av den person du älskar mest. Det var iallfall så jag kände när jag skrev denna texten...
Emptyness. A world in silence.
You whisper in my ear. Words filling my body with poison.
Destroying every emotion. Forcing me to believe in lies. Forcing me to go further.
There's no beginning and there will be no end.
Covered up in chaines while I'm reaching for my rescue.
You wont let me go.
Piece by piece is taken but i'm standing strong against my will.
I'm dying in empty words and hands with no wanting.
I will not speak no moore.
Words with no meaning can't be understood.
Floating in heavy air. I'm fading.
You took what you thought was yours to take,
not knowing what to do with every piece you left me lying on your bed,
dying in the moonlight where you said you'd love me forever.
I'll be your greatest achivement.
You will forever be my greatest mistake...
Felicia o jag <3
Söndags eftermiddag
Det är Söndag..
Jag drömde världens hemskaste dröm häromkvällen, det handlade om att jag aldrig skulle få ha dig i mitt liv mer. Att det var över för evigt. Det vet jag att det är självklart. Det är ju slut.
Men att aldrig kunna ha dig vid min sida och veta om att du bryr dig om mig längre. På olika sätt eller former, Det är en annan sak.. Kanske det var en sann dröm ? Jag vet inte, jag hoppas inte det.
Igår var det jätte trevligt, vi åkte in till Klågerup och träffade de människor.
Vi hade riktigt trevligt! Bara var och pratade. Man får en otroligt bra känsla med de personerna ! Går inte ens att förklara. Blir påminnd för varje gång vi träffas.
Synd att det inte finns fler sådana.
Känns som att tiden börjar komma ifatt mig. Jag börjar förstå saker som jag förträngt förut. Är det så ?
Som att verklighet faktiskt börjar betyda någonting. och min " Emmi fantasi " inte styr mig längre.
Kanske det är positivt ? Men gud vad tråkigt. Att alltid leva i verklighet. Det ska jag aldrig göra.
Min Emmi fantasi är isåfall nog betydligt bättre.
Mamma har hittat hus snart, vi ska köpa det.. I Usa.
Jag ska flytta och det känns otroligt. Men nu när man börjar inse det.. Då emmi fantasierna börjar vissna har jag en viss rädsla nu också.
Jag ska flytta....
Shit, är det vad jag vill ? Det har alltid varit min största dröm men nu när man kommer till kritan börjar man stelna lite.
Vi får se vad tiden har att erbjuda.
Nu ska jag leva vidare denna söndag.. ochhoppas att min emmi fantasi kan föra mig till ett vackert ställe idag där jg kan samla lite tankar innan veckan påbörjas igen.
Men sen kommer såklart verklighet ifatt och tvånget om att förstå vad som egentligen händer i mitt liv och världen.
Cya
// Emmi lowenberg
Min skattkista
Vaknar du också någon dag och känner dig bortglömd?
Precis som du under allas vardagssysslor kommit i kläm och blivit undansopad och satt åsido tills folk ska orka med dig.
Ibland känner jag så, ganska ofta faktiskt.
Den senaste veckan har känts så otroligt tom och mitt huvud har varit sprängfärdigt av alla tankar som susat omkring och skrikit efter uppmärksamhet. Trots en känsla av utanförskap vet jag inte om mina tankar hade kunnat delas med någon för tillfället och min nyfunna ensamhet kan jag inte hjälpa att tycka är nyttig.
Det känns som det var evigheter jag hade tid till mig själv eller ens kunnat tänka igenom något ordentligt. Ensamma vardagskvällar och tv tid verkade nästan vara förlorat till ett bittert minne då man hade tid med sig själv.
Det är kanske som min mamma säger att man inte riktigt lär känna sig själv förrän man faktiskt lyssnar till sig själv och kommer på vad man egentligen vill här i livet. Kanske handlar det bara om vem man vill umgås med eller vad jag egentligen tycker om den jävla filmen?
Hur som helst kommer verkar man komma på nya saker man vill göra och känslor som man inte visste att man hade, rädslor och allt annat man verkligen älskar i livet.
Mina dagar som "utstött" i samhället a.k.a utråkad till döds har gått vandrandes i hemmets korridorer klösandes på väggar.
Innan Tompa åkte tyckte jag att vår tid ifrån varandra skulle vara något positivt och kanske även skulle få mig på bättre humör. Se att livet kanske var bättre utan varandra. Att jag plötsligt mirakulöst skulle känna en drivkraft att klara skolan och känna en upplyftande känsla som kunde vara slutspurten i min övertygelse om att må bättre utan honom. Mitt liv skulle få en annan innebörd och dagarna skulle vara fyllda av solsken.
Lite too good to be true känner jag då jag spenderat mina tolv dagar i en känsla av ensamhet och tomhet.
Visst är singellivet underbart när man känner sig redo att ta sig an nya utmaningar och man inte har något att förlora, det kan inte jag eller någon annan förneka.
Den senaste tiden har jag förlorat lite av den känslan, och det är inget jag tycker är negativt.
Jag har så otroligt bra vänner i min omgivning som jag utan tvekan känner mig älskad av. Men vissa ensamhetskänslor kan inte vännerna fylla ut och inte heller tillfredställa.
Trodde aldrig jag skulle bli den tjejen som saknade killen efter endast någon vecka eller heller kände ett behov av någon än sig själv , men faktum är att det hela känns lite omoget tänkt nu på efterhand. Ett fegt sätt att inte riktigt våga ge sig in i leken eller upptäcka nya sidor hos sig själv. Att vara rädd för att förlora någon.
De brukar mäta rikedom i pengar och ägodelar. Jag mäter min i tårar och skratt. Jag är rik och vaktar något vackert.
Jag har för första gången något att förlora.
Inte ett blogginlägg
Best friends forever, boys are whatever!
Herregud, jag måste säga att jag har de bästa vännerna som finns, haha
Efter skolan träffades jag och felicia på espresso house md scones och chai latte, invigning inför helgen. UNDERBART! förutom det så kände hela dagen att - vafan, ikväll ska något hända. Jag bryr mig inte om vad, jag kan fucking hugga ner ett träd, åka åt helvete. Kanske även simma i havet. Men något CRAZY skulle ske !! ( kände jag )
Sååå... klockan halv 9 sitter vi i Fellis tvättstuga.. Vad fan händer? Klågge, ville de hitta på ngt ? .. Nej !!
Ingen kände för att köra.. Vi tänke, idag är det fredag den 13 e och vi gör inte ett skit, all dressed up with no place to go !!
Då, i samma ögonblick som jag kände hopplöshet drar felicia upp en lykta..." Vi bygger ett tält ".. Hoppet kom tillbaka till mig, värmen av vår vänskap bara flöööödade ! Precis som i min dröm häromnatten .. Felicia.. HAHAHAH
Nej men Anyway !! Så JA !! Vi går ut, klockan 9 i ösregnet ute i trädgården och börjat bygga upp ett zebra tält.. Sedan tog vi en stor grön sak över så att det inte skulle läcka in och till slut blev det till ett mysigt fort!!! Vårat lilla palats ute i regnet en fredags kväll !
Där satte vi oss, med tända ljus överallt i små lycktor, vattenpipa, varm och god te, knäckemackor, kex, massa filtar och kuddar. Låt mig inte glömma med värmen från varandra som man kunde känna från mils avstånd. Hyllning till Hösten, Avslut för sommaren !! Me nvet ni vad ? Det har inte en endaste jävla betydelse för att beroende på vilken årstid det än är så kan man göra det bästa av det.. Detta var den mysigaste kvällen på flllleeeera månader och det var no thanks to friendship, väder, och en hemskt rubbade hjärnor från oss båda som slagit sig samman. HAHa
Nej men detta är en sådan kväll man aldrig glömmer, vi satt där i säkert 4 timmar med Heidi och mös tills jag var tvungen att ta mig hemmåt.
Tack för ikväll tjejer !!
Felicia, you rock my world!
Du är en brud jag alltid vet finns till, den som aldrig tackar nej till en bra och crazy idé . Du tar risker och jag gillar det ! Jag älskar dig för vad och vem du är.
Obesegrat, Begränsat, riskfyllt, farligt, roligt, otroligt och helt jävla underbart är vår vänskap.
/ emmi =)
En kväll med emmi
Det hela började som vanligt, ett snabbt hej sedan dissad för någon annan stod på gatan.
Sweet, känner mig alltid lika populär ;)
In genom ytterdörren klampar jag och Lisa ( hennes mamma ) kollar halvt konstigt på mig.
Vet inte om hon i det läget fantiserade om mig och gårdagens bravader och om en potentiell lesbisk blogg med hennes dotter. Inte helt omöjligt men aldelles för vrickat för att ens tänka på.
Så jag intog en position i soffan och berättade om min resa i Berlin, som btw var helt underbar. Dock ingick en del tidiga mornar, boende med fem andra tjejer i ett rum och ont i fötterna efter mils långa rundor i staden!Men klart värt det !
Efter en stund kom emmi inspringande och började inom fem minuter...nej jag ändrar mig....tre sekunder bråka med sin mamma.
Måste bara säga att jag tycker det är så roligt att lyssna på dom. Emmi överreagerar och lisa besvarar med en skön amerikansk utskällning. Det hela känns som att titta på 8 simple rules bara att pappan blivit utbytt till lisa. Underbart :D
Såklart hade hon förberett en mysig brasa som vi slog läger framför med varm choklad i handen.
Sen pratade vi på som vanligt om allt som vi har i huvudet. Till slut efter någon timme med musik och snack slutade det med emmi som ville kasta ut mig för att sova.
Stadigt höll jag ett grepp i hennes säng och det hela slutade i en wrestling match och ett försök att strypa mig efter jag petat på hennes äckliga och ömma finne...haha förlåt emmi <3
Kan inte ens beskriva synen när jag drar med henne ut på uppfarten för att se hennes ögon bli svarta. Åh vad jag älskar att göra dig sur<3
Halvt i panik biter du mig och jag släpper dig fri att krypa in i ditt lilla bo igen. haha ekorren tillbaka i trädet och igelkotten får vandra hemmåt igen.
Ser fram emot vår fika imorgon och min iaktagning av dina danska vänner
Lööve you<3
En påminnelse
En varm känsla fyller mig och jag känner mig stark. Nästan återfödd.
Idag känns mitt sinne klart och fokuserat. Precis som om det var längesedan jag valde att använda min hjärna eller min kompetens.
Det går inte en dag då jag inte frågar mig själv om jag antingen är schizo eller bara väldigt förvirrad.
För jag går så många gånger och undrar vart jag står i samhället, vem jag är eller hur jag faktiskt ser mig själv.
Vilken är min favoritfärg? Vad känner jag egentligen för den personen eller vad tycker jag om mig själv.
Plötsligt slår verkligheten till och jag får en smäll på käften av en undantryckt självklarhet.
Hur kan jag inte veta?
Jag är chokladsåsen på vaniljglassen , tydlig och självklar! Hur kan jag ens ifrågasätta min egen förmåga och allt jag faktiskt är kapabel till? Hur kan någon göra detta?
Länge går man omotiverad, besviken, förvirrad, och vilsen utan någon aning om varför. Kanske har man glömt att lägga fokus på allt det betydelsefulla i livet, eller prioritera den som alltid kommer finna vid ens sida i vått och torrt.
Oss själva...
Jag väljer att se mig själv som en mobbare.
Hatisk och elak har jag vaknat sedan dagen då jag insåg att världen är grå, inte rosa, jultomten är fejk, och jag aldrig kommer att ha en midja på 60 centimeter. Spegeln har varit en påminnelse till dessa saker i många år och ständigt har jag försökt förändra den personen till något vackrare. Bättre... Genom mindre måltider till att förbjuda mat, från att jogga en dag i veckan till att vända upp och ner på allt i toaletten, genom att vara medelmåttig till att vara bäst på proven har jag gjort revolt mot den person jag hatade i evigheter.
Såklart räcker ju inget till och man känner sig sedan instängd och prövar på en ny straffmetod. Killar blev lätt en konsumtionsvara. Alla lätta att använda och sedan slänga åt sidan.
Allt lämnade avtryck, ungefär som en dålig hårblekning kände jag mig sliten, använd och förstörd, omöjlig att någonsin bli som jag var förr.
Vem var jag förr?
Alla försök om att försöka bli som andra ledde till en känsla av hopplöshet. Inget skulle ju någonsin fungera verkade det som och jag fick helt enkelt infinna mig i att jag "aldrig" skulle uppnå greatness.
I en lång depression bland tabletter och alkohol tappade jag bort mig själv och bröt kontakten med min bästa vän. Men på en semester på andra sidan jordklotet tvingades jag mötas öga mot öga med mig själv när jag nästan drunknade. Det hela gick väldigt snabbt och jag förstod för första gången på länge hur mycket i mitt liv jag själv hade kontroll över. Till och med min egen död.
Men jag ville inte dö. Jag ver helt enkelt inte redo.
Illa tvungen kände jag mig att bygga upp mitt imperium och att återigen ta upp en förlorad kontakt till mig själv.
Tabletterna spolade jag ner i toaletten. Mitt ansikte sköljde jag i kallt vatten och jag sa förväl till meningslöst sex fyllt av ångest och självbestraffning. I mitt långa hår satt minnen och skratt kvar. Det påminde mig om allt som en gång var och mina dåvarande ideal. Så jag rakade av det.
En ny människa var född. Jag andades för första gången på länge. Jag såg klart och dimman skingrades av ett starkt solsken. Jag var ogenomtränglig, Jag var omöjlig att flytta. Jag var åter.
Vissa dagar glömmer jag bort att ta hand om mig själv och behandla mig som den gudinna jag verkligen är.
Jag är och förblir verklig och mina ärr ska få påminna mig om de stunder jag glömde.
De finns där för att motivera mig till att bli en bättre människa och alltid kämpa för kärlek och ett liv som är exakt vad du väljer att det ska bli. Kanske inte nu, men deffinitivt i framtiden.
Jag är uthållig, stark, medveten, älskvärd och din bästa vän. Jag är mitt eget samvete och mina egna val.
Jag är alla som någonsin ifrågasatt sig själv. Jag är ett leende i ett mörkt rum och min egen krigshjälte...
Im a superwoman
HAHA!!!
Men det är sant, jag satt riktigt jävla trött vid matbordet efter en lång dag med både skola och träningen.
Äntligen, MAT !!! och inte ett endaste jävla " måste "
Nej men vad tror ni kommer och ploppar ut ur mamma mun
" EMMI , YOU HAVE A LESBIAN SEX BLOGG SAYING YOU ARE FELICIAS SEX SLAVE !!! "
jag säger.. HOST * HOST * .. VA?? HAHAHAHHA
Nej, för då blir hon jääääävligt lack, . bråk.. Helt underbart ju ! Verkligen !
Nej men vafan licksom, riktigt trött på sånt skit. Rykten som bara döödar livets njutningar. Förstörde min kyckling med potatis !!
Jag kör på som Felli och säger.. " vad fan, har ni inget roligare för er. Livet måste vara ganska så tråkigt.. "
Anyway !!
Fick MVG på mitt projektarbete i foto !! CRED TO EMMI !! ( överlycklig ) blev jag och ja, fyfan ! BAAMM så ska det låta!
Denna veckan har kännts lite mer så.. Ta tag i livet.
Jag har nu en prioriterings lista i min hjärna !!
1. Familj
2. Vänner
3. skola
4. Jobb
5. Träning
Yeeah, så det blir väll att köra på det !! Jobb intervju idag ! Ohyes, inte fel med pengar.
Sen så är jag SÅ GLAD ATT FELICIA ÄR HEMMA FR^N BERLIN och hoppas på varm choklad med henne ikväll =)
Nu återgår jag till lektionsarbete. Pussah
// Emmi
Personer utan ansikte
Vi pratar om koncentrationsläger, vi pratar om killar...vi pratar om mat. Sen drar hon upp något som gjorde mig så jävla irriterad. Verkligen bara fick mig att vilja spy på människor.
Tydligen så gick ett rykte..."rykte", om att min och emmis blogg handlar om sex, bara sex och återigen sex och vårt lesbiska förhållande.
HA HA HA HA HA HA HA HA HA
Allvarligt, har folk brist på annat att göra?
Eller, har "du" ens läst igenom mina inlägg undrar jag?
Så hennes mamma hade ju gått crazy där hemma, skrikit om varför hon får reda på det av sina vänner, och varför i hëla fridens namn vi håller på sådär.
Ytterliggare irritation.
Min blogg är min blogg, lr ska jag säga vår blogg! Varför i helvete går den här personen in och läser våra inlägg om dom är så jävla provocerande då?
Om det inte passar så lovar jag att ICA säljer kalle anka tidningar som kan lugna ditt sjuka sinne.
Lesbisk blogg....
Om jag skulle vara lesbisk, hade det stört dig då? Hade jag inte haft lika stor rätt att skriva en blogg på nätet då?
Det roliga är att jag känner den här personen. Du där ute känner antagligen mig eftersom det är väldigt få som ens känner till den. Annars hade du inte läst min blogg ( om du nu har det ens...jävligt tveksamt) och sedan gått och skvallrat för mamsen.
Japp jag skriver om sex. Jag skriver om mitt liv. Jag skriver om livet, punkt slut. Jag skriver om saker som berör mig. Jag skriver om aktuella saker i mitt liv. Framför allt så skriver jag sanningen.
Jag ser ingen anledning att svepa in bittert i sockersöta meningar. Känner inte för att ljuga och vara något utåt som omvärlden skulle ha lättare att acceptera. Jag är jag och tänker aldrig någonsin vika mig för någon annan.
OK, så jag är en dramaqueen. Kanske. Men allvarligt, detta är ju det jag just skrivit om. Falskhet. Folk som bara pratar en massa men som egentligen inte säger ett skit.
Jag är trött på folk som är rädda för sanningen eller överhuvudtaget verkar ha något grepp om verkligheten.
Det är såhär vart jag än kommer. Folk ler och ser en i ögonen. Hur mår du, shit det var längesen. jajaja. Låt mig vara om du inte menar det egentligen. Tro mig du gör både dig själv och mig en tjänst.
Folk verkar ha fått fel uppfattning om mig. Du kanske tror att ditt snack bakom min rygg besegrar mig. Snälla fortsätt, det roar mig. Jag kommer alltid ha åsikter och antagligen alltid vara öppen om dom.
Du får snacka hur jävla mycket du vill jag besvarar ditt skit i överflöd.
Du hade tydligen läst mina tidigare inlägg, men verkade ha en viss svårighet med innebörden, så för att förenkla det åt dig kan jag sammanfatta mitt inlägg såhär :
1. Skaffa dig en Hobby. Fiske, skidor, krukmålning eller varför inte söka hjälp, vad som än får dig att må bättre.
2. Snälla bara säg hur mycket jag irriterar dig nästa gång vi ses. Då äntligen hittar vi säkert något gemensamt att prata om.
3. Lär dig att i min värld är dina åsikter luft. Omärkbara, genomskådliga och helt enkelt värdelösa.
Godnatt! <3
Ett vad....
Livet är helt enkelt för kort, och att grubbla 24/7 är slöseri på dyrbar tid.
Det är ju faktiskt inte så att man går igenom något deppigt hela tiden. Nu är det ett av de tillfällena jag bara älskar livet något otroligt!
Igår var jag hemma hos "Tompa" på kvällen...som vanligt. Det var sista gången jag var hos honom innan han kommer tillbaka från sin kenya resa. Det hela blev en sen träff efter hans träning, vilket betydde att jag redan var halvt sovande när vi träffades.
Det blev scrubs...how i met your mother och extremt mycket sex.
Japp, mysigt , långsamt och svettigt sex...
Även om jag egentligen skulle hem efter det så verkade inte mina ben fungera så jag stannade hos honom över natten, tog mig upp kvart i sju på morgonen, pussade honom hejdå och fick min morgonpromenad i regnet.
Vägen hem var full av oro då jag smugit ut gårdagen och nu var påväg hem utan att ens veta om mitt öde.
Fan vad jag hoppades att ingen märkt något.
Men felicia, du är ju nitton år ? Har dina föräldrar verkligen något att säga till om då? undrar jag ofta för mig själv. Turns out they do!
Väl hemma och smart tror jag när jag smugit mig in genom förrådsdörren, ramlat över kartonger och äntligen ställt undan regnstövlarna märker jag att mamma har skickat ett sms.
Japp, busted. Big time.
Min dag fortsätter i på väg till skolan med total yrsel och hopp om att jag ska finna en säng bakom pressbyrån.
Tidig lunch i skolan, JEEEJ!.....fisk och potatismos...ärligt, skojar ni med mig?
Måste säga att jag var ganska stolt över mig själv då jag stannade hela dagen i skolan fast än jag länge funderade på skolk. Dom som skrivit schemat vet iallfall verkligen inte hur ungdomars tidsuppfattning ser ut...
Och just när jag inte trodde att dagen kunde bli segare kommer jag ju på att tompa faktiskt snart är i kenya! I tre veckor! Vilket betyder inget sex överhuvudtaget.
Det roliga är att jag på senaste tiden inte riktigt sett mig själv som sugen. Det har mest flutit på och jag har simmat i dammen av äventyr. ( Med det menas rulla bland lakanen)
Sista dagarna har jag inte ens varit kåt, tills NU! Fråga mig inte vad det är , men något är fel på mig.
Allt jag inte kan få vill jag ha. Just nu är det ett dygn sedan sist. Hade jag kollat in detta inlägget hade jag tänkt. Stackars tjej, hon måste ju verkligen vara dum i huvudet!
Och sen när man öppnar den jävla byrån...ja....då är ju mr purple sönder!
Ett desperat sms senare och det jag vill komma till är att jag gjorde något dumt.
Till en nära vän sa jag att jag inte skulle ha sex....eller ens röra mig själv på en månad. EN MÅNAD!
Jag har nog aldrig ångrat mig så mycket på länge och jag är helt säker på att jag kommer krypa på väggarna inom snar framtid.
Anledningen till varför jag är så säker är för att det redan känns.
Kanske sa jag för mycket just nu. Men detta är faktiskt min blogg, my space. Här får jag egentligen säga vad fan jag vill. Så....deal with it....I know i have to!
puss och godnatt alla kåta därute!
.. En verklighet
Jag har växt..
Det känns som om jag inte får platts längre.. Mina beslut och mina val sker som..
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det men jag är som en vulkan, som blir så varm så jag måste svämma över, därför tar jag snabba beslut för den snabbaste vägen ut.
Det orsakar människor att bli sårade, det orsakar mig för att bli sårad.
Jag svämmar över, jag kan inte hålla det tillbaka längre. Jag bara skjuter ut allt som kommer i min väg.
Men jag ångrar det snabbt efter, jag hittar nya lösningar..
Herregud vad jag sårat personen jag älskar, personen jag litar på.. Min bästa vän
Jag gjorde det med så många anledningar just då.. Men vad var de nu? .. Jag minns inte en enda.
Jag ser på bilder, jag tänker på minnen och jag förstår hur lycklig jag varit.
Leendet på mina läppar döljer såren men detta är inget jag känt bara på senaste tiden.
Det var innan min älskare, innan min bästa vän. Det bara blev värre när lavan steg.
Jag får inte platts längre. Jag finns inte till när jag vill, jag räcker inte till.
Jag har nu kommit fram till att detta måste vara den värsta känslan jag känner till.
Att bara se på. Utan ett ord.. Utan en enda rörelse. Jag kan inte göra någonting..
Jag ser nu allt jag kunnat förbättra. Jag ser lösningarna jag kunnat ta
Jag har nu förlorat en bästa vän, och det som skrämmer mig är hur lätt det var.. Det hela skedde på inte mer än 2 timmar, men ärret kommer såklart alltid att finnas kvar.
Jag undrar, vad gör han nu? .. Hur mår han nu? .. Vd tänker han på ?
Men att inte kunna fråga, veta att det är fel att tänka. gör ont.
Tiden läser sår. Men jag hoppas det går jävligt snabbt för isen har smält fast mina fötter och jag kan inte längre röra mig. Inte framåt, inte bakåt, jag är fast.
Hoppas det smälter snabbt som fan, för jag är bara så trött.. Trött på att känna denna slitna människan inom mig. Som inte alls egentligen är lik mig.. Eller är det så att jag bara förändrats?
Hoppas inte det..
/ Emmi..
Ansikte utan mask
Varför är jag här eller vilken viktig innebörd mitt liv har.
Idag kunde jag inte hjälpa att tänka så när jag tog bussen hem från skolan. Sittandes i ett svettigt säte med skolbarn överallt omkring mig, alla skrikandes som på en jävla cirkus.
Det har blivit vinter och jag känslan är densamma som jag får varje år. När kan jag göra något av mitt ynkliga liv?
Aldrig har min tillvaro känts så ytlig som nu. Människor och ansikten omkring mig förändras ständigt och jag kan inte inte få ett riktigt intryck innan dom flyr igen. Rädda för verkligheten och sanningen går vi ut varje helg för att supa bort våra sorger och otillräckligheter. För att på något stadie klara av oss själva och under ett hopp om att göra något oväntat som skulle få våra liv att vändas uppochner. Som att allt plötsligt skulle få en mening.
Jag är fast i en låtsas värld där vi slutat känna och där omtanke inte äger rum. Där yta och materiella ting gåt före ärlighet och moral. Helt oförmögen att säga stopp väntar jag istället på ett tillfälle att fly.
En tomhet bildas inom mig och det börjar bli svårt att inte vara synisk. Allt har en baksida och du får inte vad du ser. Jag är inte olycklig, jag är otålig.
Jag vill stå ansikte mot ansikte och möta något ärligt och avskalat. Naket.
Jag vill se alla brister och allt imperfekt.
Jag vill höra din berättelse, inte vad du tror jag vill höra.
Jag vill se dig.
När blev vi så egoistiska att vi inte orkade bry oss om varann? När blev en berättelse bättre än verkligheten?
När slutade vi älska livet?
Kanske handlar det hela om otacksamhet?
Det enda jag vet är att jag hatar när du ljuger för mig. När du inte tror att jag förstår. Vid de tillfällena du utnyttjar mig. När alla tror att dom får vad som ser. Jag är trött på lögner och tomma ansikten. Jag vill prata med någon. Jag vill höra vad du har att säga. Vad är dina drömmar? Vilken ände av världen vill du nå först? Vilka ögonblick får dig att gråta?
Jag behöver inte allt detta. Min dator, min mobil, mina pengar, mitt smink.
Naken utan allt.
Vem är jag ?
Vem är du?
Jag vill ha en känsla så stark att jag nästan kan ta på den. Jag vill dansa naken i tropiskt regn. Jag vill hjälpa dig att överleva dagen. Jag vill älska utan gränser och känna solljuset mot min nacke när jag vaknar. Jag vill vara betydelsefull. Jag behöver ge utan kräva något tillbaka. Höra havets viskningar ensam med fötterna i stilla havet. Jag behöver frihet.
Jag vill känna att jag lever.
Time came creaping
Mitt i vårt skrattanfall slår blixten ner utanför ditt fönster och vi skriker till. Aldrig har det regnat så mycket och utan att ens prata med varann om saken slängde vi våra kläder åt sidan och sprang ut i det som skulle bli årets första sommarregn. Varma andfådda och lite smått rädda för dina föräldrar.
Vår sommar var full av dessa stunder. Den var 100 % full av NU. Det var inte ens på tal om senare eller planering.
Vi var ute i hagar. Vi cyklade skånerundor.....sen att den bara varade till Lund är en annan sak...
haha kommer du ihåg våra grillningar och långa stunder i gräset av endlöst snack. Vi pratade om killlar...sex....sommar..fester...killar..
Hösten knackade på min dörr för drygt en månad sedan nu. Sommaregn och vattenpipan ställdes åt sidan.
Men vintern har aldrig varit något problem för oss.
Jag kommer ihåg kalla vinterkvällar i jacuzzin. Varma och nakna. HA, du jag, emelie och din pojkvän hahah, rullandes i snön i din trädgård. Har alltid undrat vad dina grannar skulle sagt om dom sett oss alla fyra den kvällen.
Har aldrig sett fram emot galna kväller framför brasan med dig så mycket som nu. Jag älskar allt vi gör tillsammans. Tilloch med våra gräl är roliga!
Shwayze i högtalarna påminner mig om allt som vi ser fram emot varje år och varje dag. Du kommer inte undan.
Jag älskar dig min ekorre, crazy betch! Emmi du är och förblir mina bästa stunder!
I surender
Det roliga är slut men du håller fortfarande fast desperat för att få en skymt av vad det en gång var. Magiskt.
Det är bara tillåtet åh så länge. Det är inte tillåtet mer.
Jag ber inte till någon gud ikväll.
Jag ber inför mig själv. Sluta.
Det är inte som det en gång var. Magin är borta. Din glöd måste tändas på nytt. Snälla det är dags sluta.
Aldrig har jag mött någon så destruktiv som mig själv.
Varför älskar människor smärta?
Varför älskar jag det mer än allt annat?
Varför är det så svårt att säga hejdå till allt som är dåligt för en? Godis gör mig fet, ändå äter jag skiten. Alkohol gör mig opålitlig, ändå dricker jag det. Han gör mig galen, ändå säger jag inte stopp.
När slutade jag bry mig om mig själv?
Sedan när betydde sex mer än min egen självständighet?
Hur kan man älska att hata så mycket och bli hatad tillbaka. Slagen och sparkad liggandes på marken. Men ändå redo för mer.
Jag har förstört något vackert...
