dramalivin

Det händer ganska ofta att jag stannar upp och frågar mig, vad fan håller jag på med?
Varför är jag här eller vilken viktig innebörd mitt liv har.
Idag kunde jag inte hjälpa att tänka så när jag tog bussen hem från skolan. Sittandes i ett svettigt säte med skolbarn överallt omkring mig, alla skrikandes som på en jävla cirkus.
Det har blivit vinter och jag känslan är densamma som jag får varje år. När kan jag göra något av mitt ynkliga liv?
Aldrig har min tillvaro känts så ytlig som nu. Människor och ansikten omkring mig förändras ständigt och jag kan inte inte få ett riktigt intryck innan dom flyr igen. Rädda för verkligheten och sanningen går vi ut varje helg för att supa bort våra sorger och otillräckligheter. För att på något stadie klara av oss själva och under ett hopp om att göra något oväntat som skulle få våra liv att vändas uppochner. Som att allt plötsligt skulle få en mening.
Jag är fast i en låtsas värld där vi slutat känna och där omtanke inte äger rum. Där yta och materiella ting gåt före ärlighet och moral. Helt oförmögen att säga stopp väntar jag istället på ett tillfälle att fly.

En tomhet bildas inom mig och det börjar bli svårt att inte vara synisk. Allt har en baksida och du får inte vad du ser. Jag är inte olycklig, jag är otålig.
Jag vill stå ansikte mot ansikte och möta något ärligt och avskalat. Naket.
Jag vill se alla brister och allt imperfekt.
Jag vill höra din berättelse, inte vad du tror jag vill höra.
Jag vill se dig.

När blev vi så egoistiska att vi inte orkade bry oss om varann? När blev en berättelse bättre än verkligheten?
När slutade vi älska livet?
Kanske handlar det hela om otacksamhet?

Det enda jag vet är att jag hatar när du ljuger för mig. När du inte tror att jag förstår. Vid de tillfällena du utnyttjar mig. När alla tror att dom får vad som ser. Jag är trött på lögner och tomma ansikten. Jag vill prata med någon. Jag vill höra vad du har att säga. Vad är dina drömmar? Vilken ände av världen vill du nå först? Vilka ögonblick får dig att gråta?

Jag behöver inte allt detta. Min dator, min mobil, mina pengar, mitt smink.
Naken utan allt.
Vem är jag ?
Vem är du?
Jag vill ha en känsla så stark att jag nästan kan ta på den. Jag vill dansa naken i tropiskt regn. Jag vill hjälpa dig att överleva dagen. Jag vill älska utan gränser och känna solljuset mot min nacke när jag vaknar. Jag vill vara betydelsefull. Jag behöver ge utan kräva något tillbaka. Höra havets viskningar ensam med fötterna i stilla havet. Jag behöver frihet.

Jag vill känna att jag lever.