dramalivin

OK...Jag kom precis hem från Berlin lycklig och trött. Fullproppad av ny information och illaluktande ringer jag Emmi för att snacka ut om allt som hänt eller inte hänt de senaste dagarna jag varit borta.
Vi pratar om koncentrationsläger, vi pratar om killar...vi pratar om mat. Sen drar hon upp något som gjorde mig så jävla irriterad. Verkligen bara fick mig att vilja spy på människor.

Tydligen så gick ett rykte..."rykte", om att min och emmis blogg handlar om sex, bara sex och återigen sex och vårt lesbiska förhållande.
HA HA HA HA HA HA HA HA HA
Allvarligt, har folk brist på annat att göra?
Eller, har "du" ens läst igenom mina inlägg undrar jag?

Så hennes mamma hade ju gått crazy där hemma, skrikit om varför hon får reda på det av sina vänner, och varför i hëla fridens namn vi håller på sådär.

Ytterliggare irritation.
Min blogg är min blogg, lr ska jag säga vår blogg! Varför i helvete går den här personen in och läser våra inlägg om dom är så jävla provocerande då?
Om det inte passar så lovar jag att ICA säljer kalle anka tidningar som kan lugna ditt sjuka sinne.
Lesbisk blogg....
Om jag skulle vara lesbisk, hade det stört dig då? Hade jag inte haft lika stor rätt att skriva en blogg på nätet då?
Det roliga är att jag känner den här personen. Du där ute känner antagligen mig eftersom det är väldigt få som ens känner till den. Annars hade du inte läst min blogg ( om du nu har det ens...jävligt tveksamt) och sedan gått och skvallrat för mamsen.

Japp jag skriver om sex. Jag skriver om mitt liv. Jag skriver om livet, punkt slut. Jag skriver om saker som berör mig. Jag skriver om aktuella saker i mitt liv. Framför allt så skriver jag sanningen.
Jag ser ingen anledning att svepa in bittert i sockersöta meningar. Känner inte för att ljuga och vara något utåt som omvärlden skulle ha lättare att acceptera. Jag är jag och tänker aldrig någonsin vika mig för någon annan. 

OK, så jag är en dramaqueen. Kanske. Men allvarligt, detta är ju det jag just skrivit om. Falskhet. Folk som bara pratar en massa men som egentligen inte säger ett skit.
Jag är trött på folk som är rädda för sanningen eller överhuvudtaget verkar ha något grepp om verkligheten.
Det är såhär vart jag än kommer. Folk ler och ser en i ögonen. Hur mår du, shit det var längesen. jajaja. Låt mig vara om du inte menar det egentligen. Tro mig du gör både dig själv och mig en tjänst.
Folk verkar ha fått fel uppfattning om mig. Du kanske tror att ditt snack bakom min rygg besegrar mig. Snälla fortsätt, det roar mig. Jag kommer alltid ha åsikter och antagligen alltid vara öppen om dom.
Du får snacka hur jävla mycket du vill jag besvarar ditt skit i överflöd.

Du hade tydligen läst mina tidigare inlägg, men verkade ha en viss svårighet med innebörden, så för att förenkla det åt dig kan jag sammanfatta mitt inlägg såhär :

1. Skaffa dig en Hobby. Fiske, skidor, krukmålning eller varför inte söka hjälp, vad som än får dig att må bättre.
2. Snälla bara säg hur mycket jag irriterar dig nästa gång vi ses. Då äntligen hittar vi säkert något gemensamt att prata om.
3. Lär dig att i min värld är dina åsikter luft. Omärkbara, genomskådliga och helt enkelt värdelösa.

Godnatt! <3