dramalivin

Crash.. Build me up and tear me down..

Något sådant som man kasnke kallar det för ? .. Idag är ingen bra dag.

Jag är inte blind, jag bara blundar.. Ingen frihet, ingen längtan, ingen saknad, ingen ånger, inget alls.
Just nu känner jag ingenting.
Kan börja med att säga att jag tror jag skrivit ner redan 100 rader av olika saker som jag velat skriva. Men raderar de snabbt igen.
Jag har så mkt som vill ut, men ingenting som går att skriva.
Igår stötte mina vänner på några av mina andra vänner,Eller jag vet inte riktigt längre ifall de är mina vänner.
Men de sa att detta var en sex blogg. Tror att jag hört den förr. Tycker att det är synd att jag inte kan skriva var jag vill, plötsligt blir det fel. Allt ska bli fel.
Ingen kan vara perfekt ? Eller hur? Allt ska bra hittas och bli kastat, spottat på. Nedvarderat. Varför ? Beror det på avunsjuka? . Så man alltid brukar säga när någon försöker dra ner en.
Eller är det hat ? Hat mot personer. Men varför ? Hur orkar man ? ..
Jag tror att detta kan pågå i århundraden denna konversationen, men kommer aldrig att komma fram till någonting.
Jag är ledsen att ni bryr er så mycket, men väljer ni att läsa detta och sedan dra om orden kors och tvärs så att det plötsligt blir en sex blogg så får det tyvär bli era problem. Jag tänker inte rymma, jag tänker inte sluta. För det.
Det blir till mitt problem. Såklart, varför inte bara lägga ner att skriva ?
Men om ett rykte gick om att ert hus var fyllt av blodtörstiga vampyrer, hade ni sålt det då? Nej, ni hade inte rymt. Så det tänker jag inte heller göra.
Fan vad det finns rykten asså, om alla, om allt. Kommer alltid att finnas och alla kommer alltid känna ett vissst nöje att få känna sig bättre än någon annan.
Tryck ner mig, jag borde ha blivit van vid detta tillfället.
Ni borde fan skämas, helt seriöst. Vad har jag gjort för att ni ska döma mig så som ni gör ? Gå bakom min rygg och snacka en massa ni VERKLIGEN önska att ni visste sanningen om.
För det mesta vet ni ingenting.
Sedan tror ni 100 % på personen som berättar nästa lögn. Ni tror på det som ni vill höra. Varför ? För att det är kul.
Det är kul att ha drama, att se ner på personer och tro att ni har en anledning för det. Då blir det så roligt för att ni blir en del av det. En del av det hela.
Sorgligt om ni frågar mig. Men är det människans natur ? Är det en ren instinkt att pressa ner folk ?
För ska jag vara ärlig så är det nästa så vanligt att man hade kunnat tro det.
Fan vad det är orättvist. Sjukt jävla orättvist. Men livet är orättvist och genom att jag skrivit dessa raderna har jag inte förändrat era årikter eller er åsyn på mitt eller någon annans liv över huvudtaget. Jag tror att ni är de personer ni är.. Jag bara önskar att det var lite anorlunda.
Thats all...

// Emmi löwenberg

Fyfan, vad jag saknar dig idag..

Att kunna ta dig för givet.
kunna krypa ner under täcket och känna din kropp tätt intill min för att få mig att glöma alla problem,
att springa hem till dig då jag inte ville vara hemma.
Att älska dig utan ursäkt.
Att sakna dig med anledning.

Idag vill jag inget annat än att lådsas.
Springa hem till dig som om inget någonsin tagit slut och inga dörrar blev låsta, Förstå dig igen. Som ingen annan, veta att du försöker förstå dig på mig.
Hålla om mig, kyssa mig. Viska att du älskar mig och att du vet om att jag inte menat någonting som jag sagt.
Se på mig på det sättet, som om det inte fanns någon annan.
Vakna vid din sida och utan en tanke kunna röra vid din hud, veta att du inte skulle bli arg. Bara vända dig om och ge mig kärleken som jag bad efter.
Idag är en sån dag. En dag av saknad.