dramalivin

Det finns stunder som livet planerat åt en. Vissa som du helt enkelt inte kan förbi se. Situationer som du satt dig i och konsekvenser du inte gillar.
Det finns symptom för dessa stunder. Situationer.
Först börjar du oftast känna en oro i magen. Du är orkeslös och dina ögon tunga.

Min mage får mig att böjas på mitten idag och jag vet inte längre om jag orkar.
Min situation är långsam. Smärtfull. Ensam. Den är destruktiv och svart, utan framtid och hopplös. Den är också det finaste som någonsin hänt mig.
När kärleken inte längre leder någonvart men du fortfarande andas honom i varje andetag, slutar du då andas?
Ibland har det hunnit gå så långt att jag inte längre vet hur man lever.
Allt jag gör, gör du med mig. Allt jag  älskar är du inblandad i.

Min magkänsla säger att kärleken är min egen. Du är inte alls inblandad. Inte någonstans.
Jag kan beundra de människor som för sin egen skull ger upp kärleken för att överleva. Frivilligt och själviskt för att deras kärlek till sig själv betyder mer än en kyss i regnet.
Man har alltid ett val. Vilken kärlek du väljer artt ge och hur mycket du är villig att älska dig själv.
Jag tror jag glömde mig själv ensam stående i mörkret.

Tillsammans med mig själv lämnade jag allt sunt förnuft min självrespekt och mina drömmar.
Kärleken borde ju vara allt och jag var säker på att han en dag skulle ge tillbaka allt jag offrat. Allt och mycket mer. Min kärlek till honom var utan gränser och ett tungt beroende. Förblindad av mörker kunde jag inte urskilja det sista ljuset som rann ut genom mina fingrar och jag stod kvar ensam till det bittra slutet.

Allt räckte inte och jag stod åter ensam och tömde mina fickor, slet av mig kläderna och gav honom min kropp. Och sedan mitt hjärta.
Idag vet jag att kärlek som hade varit besvarad hade krävt två nakna människor i mörkret. Endast en smekning och ett utbyte av ett bultande hjärta.
Men vad visste jag då?
Ensam i mörkret är kyligt och det kommer bli en tuff tid framöver letandes efter bitarna av mig själv liggandes på det kalla stengolvet...