I surender
Det kommer till en punkt då man känner att man inte längre orkar eller klarar av mer.
Det roliga är slut men du håller fortfarande fast desperat för att få en skymt av vad det en gång var. Magiskt.
Det är bara tillåtet åh så länge. Det är inte tillåtet mer.
Jag ber inte till någon gud ikväll.
Jag ber inför mig själv. Sluta.
Det är inte som det en gång var. Magin är borta. Din glöd måste tändas på nytt. Snälla det är dags sluta.
Aldrig har jag mött någon så destruktiv som mig själv.
Varför älskar människor smärta?
Varför älskar jag det mer än allt annat?
Varför är det så svårt att säga hejdå till allt som är dåligt för en? Godis gör mig fet, ändå äter jag skiten. Alkohol gör mig opålitlig, ändå dricker jag det. Han gör mig galen, ändå säger jag inte stopp.
När slutade jag bry mig om mig själv?
Sedan när betydde sex mer än min egen självständighet?
Hur kan man älska att hata så mycket och bli hatad tillbaka. Slagen och sparkad liggandes på marken. Men ändå redo för mer.
Jag har förstört något vackert...
Det roliga är slut men du håller fortfarande fast desperat för att få en skymt av vad det en gång var. Magiskt.
Det är bara tillåtet åh så länge. Det är inte tillåtet mer.
Jag ber inte till någon gud ikväll.
Jag ber inför mig själv. Sluta.
Det är inte som det en gång var. Magin är borta. Din glöd måste tändas på nytt. Snälla det är dags sluta.
Aldrig har jag mött någon så destruktiv som mig själv.
Varför älskar människor smärta?
Varför älskar jag det mer än allt annat?
Varför är det så svårt att säga hejdå till allt som är dåligt för en? Godis gör mig fet, ändå äter jag skiten. Alkohol gör mig opålitlig, ändå dricker jag det. Han gör mig galen, ändå säger jag inte stopp.
När slutade jag bry mig om mig själv?
Sedan när betydde sex mer än min egen självständighet?
Hur kan man älska att hata så mycket och bli hatad tillbaka. Slagen och sparkad liggandes på marken. Men ändå redo för mer.
Jag har förstört något vackert...
The Kidnap
Let my lightness fade and punish me again with darkness.
Leave me on the ground, cold and wet ready to be taken away for some time.
Let me fade away and perrish in the soil ground.
My pain runs through my vaines like opium. Let me suffer.
Hear my last call in the night for its a forever goodbye.
I'll be waiting for the wind to come and pick up the peaces of me.
Hold my heart in your hand.
Give me rebirth...
Leave me on the ground, cold and wet ready to be taken away for some time.
Let me fade away and perrish in the soil ground.
My pain runs through my vaines like opium. Let me suffer.
Hear my last call in the night for its a forever goodbye.
I'll be waiting for the wind to come and pick up the peaces of me.
Hold my heart in your hand.
Give me rebirth...
Du
Precis som det finns ost på pizzan finns det saker här i livet som vi inte kan kontrollera, och hur mycket man än kämpar emot får man finna sig i ledet.
Tiden är en av dessa. En som jag ständigt kämpar mot. Den som ständigt påminner mig om förändring och ett slut.
Kvällar liggandes i fuktigt gräs. Händerna på varsin sida av kroppen, skrattandes, tårar av lycka som ger mig kramp i magen.
De kvällar jag druckit för mycket alkohol, de dagar vi cyklar nedför grusvägar och igenom träd dungar.
En varm kväll under stjärnorna och en tyst viskning i örat som får mig att sakta le.
De dagar jag glömmer tid och rum för att sakta gå igenom vete fälten som lyser av guld och nätterna månen speglade sitt ljus i havet.
De kvällar våra ögon glittrar och våra kroppar rör sig till tyst musik.
Dessa kvällar påminner mig om sommaren. Varmt, tryggt och ett löfte om förevigt.
Mitt inre var vaket. Mitt hjärta var sanningen och sanningen var du. Min hand håller hårt fast i ett minne, i en varm sommarkväll.
En kall vind svepte omkring mig imorse, tog din plats och omfamnade en naken kropp. Kallt.
Löv dansade sin höstdans utanför mitt fönster och allt som var känns nu långt borta som i en ljuv dröm.
De gav från sig musik som fyllde mitt hjärta med en tomhet. Ett eko.
Kommer du ihåg första gången vi kysstes?
Jag kommer ihåg långa nätter, händer och mjuka smekningar i mörker. Kastandes mellan gator, springandes fram och tillbaka. Frågor som fortfarande tar mig till samma plats. En väntan på något mer.
Du fyllde ut ett eko, du var mitt svar på en evig fråga och något varmt när allt kändes hopplöst och kallt.
Dina händer visade mig något nytt och varje andetag jag tog var fullt av något underbart.
Tiden förändrar saker. Jag har sett och lärt mig. I ditt leende döljer sig nya frågor. Frågor som jag trodde jag kunde svara på.
Min kropp, min lycka, min nyfikenhet, min tid, mitt hjärta. Jag kan bara ge så mycket.
En vind sveper om min nakna kropp. Kallt. Jag flyttar sakta bort din hand från mitt bröst.
Varmt vatten rinner längs ryggen men smaken av dig vill inte försvinna. Ett öppet sår gömmer sig under kläderna. Jag blöder.
Min stolthet. Den får du aldrig.
Tiden är en av dessa. En som jag ständigt kämpar mot. Den som ständigt påminner mig om förändring och ett slut.
Kvällar liggandes i fuktigt gräs. Händerna på varsin sida av kroppen, skrattandes, tårar av lycka som ger mig kramp i magen.
De kvällar jag druckit för mycket alkohol, de dagar vi cyklar nedför grusvägar och igenom träd dungar.
En varm kväll under stjärnorna och en tyst viskning i örat som får mig att sakta le.
De dagar jag glömmer tid och rum för att sakta gå igenom vete fälten som lyser av guld och nätterna månen speglade sitt ljus i havet.
De kvällar våra ögon glittrar och våra kroppar rör sig till tyst musik.
Dessa kvällar påminner mig om sommaren. Varmt, tryggt och ett löfte om förevigt.
Mitt inre var vaket. Mitt hjärta var sanningen och sanningen var du. Min hand håller hårt fast i ett minne, i en varm sommarkväll.
En kall vind svepte omkring mig imorse, tog din plats och omfamnade en naken kropp. Kallt.
Löv dansade sin höstdans utanför mitt fönster och allt som var känns nu långt borta som i en ljuv dröm.
De gav från sig musik som fyllde mitt hjärta med en tomhet. Ett eko.
Kommer du ihåg första gången vi kysstes?
Jag kommer ihåg långa nätter, händer och mjuka smekningar i mörker. Kastandes mellan gator, springandes fram och tillbaka. Frågor som fortfarande tar mig till samma plats. En väntan på något mer.
Du fyllde ut ett eko, du var mitt svar på en evig fråga och något varmt när allt kändes hopplöst och kallt.
Dina händer visade mig något nytt och varje andetag jag tog var fullt av något underbart.
Tiden förändrar saker. Jag har sett och lärt mig. I ditt leende döljer sig nya frågor. Frågor som jag trodde jag kunde svara på.
Min kropp, min lycka, min nyfikenhet, min tid, mitt hjärta. Jag kan bara ge så mycket.
En vind sveper om min nakna kropp. Kallt. Jag flyttar sakta bort din hand från mitt bröst.
Varmt vatten rinner längs ryggen men smaken av dig vill inte försvinna. Ett öppet sår gömmer sig under kläderna. Jag blöder.
Min stolthet. Den får du aldrig.
